…den ljuva september…
Var inte så ljuvt för mig, varken september eller oktober.
(…& november är nog min allra sämsta/värsta månad på året.)
Sommaren 2018 avslutades för mig sista veckan i augusti
med ytterligare en diagnos – denna gång diabetes typ 2.
…jaha, bara att bryta ihop, bita ihop och gå (halta) vidare.
En dag i taget. En sak i taget. Ett steg i taget.
Kameran låg på hyllan så länge att jag funderade på att sluta fota helt.
Men så en dag i oktober satt galna ringduvan och poserade så fint.
Suddmesarna försökte locka mig med fina flax…
…& igår, i skymningen, smög sig ett par rådjur förbi uppe på berget.
Tre stjärtmesar fladdrade förbi medans novembermörkret föll.
Får väl kanske damma av kameran lite grann ändå…
Prosaic Pixels 
Helén
/ 8 november, 2018Jaaa! Suddmesar!! 👍💞
Sista bilden pp rådjuret… vad har du gjort med träden? Vrålsnyggt! Och så fint inramat. Sluta inte fota! För bövelen!
Må bättre!! ❤ ❤
A-L
/ 8 november, 2018Thx!
Träden?
Menar du den ”dramatiska” döda martallen som rået står under?
Inte många träd kvar i skogsbacken, men självklart står rådjuren helst bakom/under/bredvid de få som är kvar… 😀
Försöker jobba på måendet, men det är så trögt i höstsörjan… blääää…
Helén
/ 8 november, 2018Jag menar hela hiet till vänster, de är dösnygga! Ser nästan målat ut.
A-L
/ 8 november, 2018…haha, ja, förfallet på döda martallen är dramatiskt vackert. Den har en egen
bild i galleri 2018 (nyss uppladdad)
Helén
/ 9 november, 2018Wow! Lyckliga du som har ett sånt träd! Jag älskar gamla förfallna träd, särskilt med knotiga grenar.
Månbilden är för övrigt superfin. Den också! ❤